Beskrivning
Berättelsecykeln Skovelmästaren hör till de mest centrala skönlitterära verken om GULAG. Med ilska, bitter ironi och djup människokännedom fogar författaren samman minnen, lägerskrönor och porträtt till en kaotisk men gripande berättelse om en av den moderna tidens mörkaste stunder. Men berättelsen är mer än ett historiskt vittnesmål, den handlar också om människans bräcklighet och styrka, om mod och eftergivenhet inför makten, om möjligheten att överleva moraliskt i en alltigenom omoralisk omgivning.
Detta är första gången som en av Sjalamovs berättelsecykler presenteras i sammanhållen form på svenska.
—
Översättning från: Ryska
Översättare: Nils Håkanson
—
Varlam Sjalamov föddes i Vologda 1907 och började studera juridik i Moskva 1926. Han umgicks i intellektuella kretsar, blev offer för massarresteringar och sändes 1929 för första gången till arbetsläger. Hemkommen efter det treåriga straffet började han publicera sig som författare, men blev snart anklagad för kontrarevolutionär verksamhet och förvisad till de sibiriska arbetsläger som fått namn efter floden Kolyma. Lägervistelsen skulle denna gång vara i 17 år. Efter frigivandet bosatte han sig så småningom i Moskva, där han under 60- och 70-talen verkade som poet och journalist. De berättelser från Kolyma han skrev under samma tid kunde av politiska skäl inte publiceras i Sovjetunionen, men spreds via underjordiska utgåvor och trycktes av exilförlag i Amerika och Europa. Varlam Sjalamov dog i Moskva 1982.
PRESSKLIPP
”Bland det bästa och starkaste man kan läsa just nu i litteraturen […] Man blir rikare som människa. Det kommer ett par böcker om året som är så starka som ”Skovelmästaren”. […] Bättre än så här kan man inte skriva, starkare bok än så här kan man inte göra.”
Magnus Utvik i SVT Morgon
”Skovelmästaren är i sanning smärtsam att läsa. Den river i varje nervtråd, trasar sönder sinnesron. Därför är den något så sällsynt som nödvändig läsning. Varlam Sjalamov berättar konstlöst och utan minsta ansats till effektsökeri. Sakligt, avskalat och konkret i varje detalj skildrar han den ändlösa räckan av dagar, han skildrar händelser och människor, offer och bödlar, starka och svaga. Det blir till slut inte enbart en skildring av Gulag, av den ofattbara förnedringen och brottet mot människan, utan Skovelmästaren växer och blir till en skrämmande studie av den mänskliga naturen.”
Crister Enander i Sundsvalls tidning
Jag tror att det farligaste, mest omskakande och chockerande i Sjalamovs berättelser inte är hans avslöjanden om lägerverkligheten, utan snarare hans kompromisslöst pessimistiska, modernistiskt existentiella livsfilosofi: idén om individens absoluta ensamhet och ansvar för sig själv i en värld som framstår som alltmer absurd och obegriplig. Det är något ytterst skrämmande, också idag, och här. /…/ När det gäller sådana ohyggliga bitar av nutidshistorien som Förintelsen och Stalintiden är det svårt att ta till sig dem med förnuftet i behåll – om man börjar leva sig in. Eller med hjärtat i behåll – om man tror sig om att kyligt exakt kunna analysera dem och finna en förklaring. Så kanske är det existentiella filosoferandet med utgångspunkt från ett antal snapshots det enda möjliga sättet. Det är författaren Sjalamovs pedagogiska metod. Han för oss fram till kanten, han ger oss ögonblicksbilder av ohyggligheterna. Men innan våra ögon hinner tåras släcker han plötsligt ljuset och säger: ”Det som jag har sett, det skall ingen människa behöva uppleva, man ska inte ens behöva känna till det.” Och vi blinkar med ögonen och börjar fundera: Vad hände sen? Vad händer nu? Var finns bevisen för att det han visat verkligen är sant? Och han svarar oss ur mörkret, med en legendarisk lägerfras: ”Om du inte tror mig – ta det för en saga.”
Kajsa Öberg Lindsten, Göteborgsposten
”Sjalamovs berättelser om livet och människorna i lägren kan läsas både som litteratur och som historiskt vittnesmål. Att enbart bedöma dem utifrån det ena eller andra låter sig knappast göras.”
Mats Granberg i Norrköpings Tidningar
”Sjalamov är lika bred i sin ansats att skildra de sovjetiska fånglägren som någonsin Solzjenitsyn, och det var Sjalamov som hade längst erfarenhet.”
Per-Arne Bodin i SvD
”Berättelserna formar sig inte till en apoteos över de döda. Det är inte fråga om ett politiskt skri, riktat mot de försök att förändra människorna som bolsjevikerna, i västerländskt revolutionär efterföljd, prövade. Det är istället en rapport om hur ondskan i det lilla återspeglar en stor, närmast existensiell ondska. /…/ Och bara alltför många av hans generationskamrater i den sensovjetiska epoken kan intyga att hans berättelser var en sannsaga, kanske den sannaste av sagor och utsagor om Gulagarkipelagen.”
Lars-Erik Blomqvist P1 Sveriges Radio
